← 9 | ← 2 Corinthians | 11 →

Chapter 10

Paul’s Apostolic Authority

1

Now by the mildness and gentleness of Christ, I appeal… to you— I, Paul, who [am] humble vvv when face to face with you, but bold - when away.

δὲ διὰ τῆς πραΰτητος καὶ ἐπιεικείας τοῦ Χριστοῦ παρακαλῶ Αὐτὸς ὑμᾶς ἐγὼ Παῦλος ὃς μὲν ταπεινὸς κατὰ πρόσωπον ἐν ὑμῖν δὲ θαρρῶ εἰς ὑμᾶς ἀπὼν de dia tēs prautētos kai epieikeias tou Christou parakalō Autos hymas egō Paulos hos men tapeinos kata prosōpon en hymin de tharrō eis hymas apōn — NA/TR · 1

2

  • I beg [you] that when I come vvv I may not need to be vvv as bold… as I expect toward [those] who presume that we live according to [the] flesh.

δὲ δέομαι τὸ παρὼν μὴ θαρρῆσαι τῇ πεποιθήσει τολμῆσαι ᾗ λογίζομαι ἐπί τινας τοὺς λογιζομένους ἡμᾶς ὡς περιπατοῦντας κατὰ σάρκα de deomai to parōn mē tharrēsai tē pepoithēsei tolmēsai hē logizomai epi tinas tous logizomenous hēmas hōs peripatountas kata sarka — NA/TR · 2

3

For though we live in [the] flesh, vvv we do not wage war according to [the] flesh.

γὰρ περιπατοῦντες Ἐν σαρκὶ οὐ στρατευόμεθα κατὰ σάρκα gar peripatountes En sarki ou strateuometha kata sarka — NA/TR · 3

4

  • The weapons of our warfare [are] not [ the weapons ] of the flesh. Instead, [they have] divine power to demolish strongholds.

γὰρ τὰ ὅπλα τῆς ἡμῶν στρατείας οὐ σαρκικὰ ἀλλὰ τῷ Θεῷ δυνατὰ πρὸς καθαίρεσιν ὀχυρωμάτων gar ta hopla tēs hēmōn strateias ou sarkika alla tō Theō dynata pros kathairesin ochyrōmatōn — NA/TR · 4

5

We demolish arguments and every presumption set up against the knowledge of God; and we take captive every thought to make it obedient to Christ.

καθαιροῦντες λογισμοὺς καὶ πᾶν ὕψωμα ἐπαιρόμενον κατὰ τῆς γνώσεως τοῦ Θεοῦ καὶ αἰχμαλωτίζοντες πᾶν νόημα εἰς τὴν ὑπακοὴν τοῦ Χριστοῦ kathairountes logismous kai pan hypsōma epairomenon kata tēs gnōseōs tou Theou kai aichmalōtizontes pan noēma eis tēn hypakoēn tou Christou — NA/TR · 5

6

And we will be ready to punish every [act of] disobedience, as soon as your obedience is complete.

καὶ ἐν ἔχοντες ἑτοίμῳ ἐκδικῆσαι πᾶσαν παρακοήν ὅταν ὑμῶν ἡ ὑπακοή πληρωθῇ kai en echontes hetoimō ekdikēsai pasan parakoēn hotan hymōn hē hypakoē plērōthē — NA/TR · 6

7

You are looking at outward appearances. If anyone is confident that he belongs to Christ, he should remind… vvv himself that we [belong to Christ] just as much as he [does].

βλέπετε Τὰ κατὰ πρόσωπον εἴ τις πέποιθεν ἑαυτῷ εἶναι Χριστοῦ τοῦτο λογιζέσθω πάλιν ἐφ’ ἑαυτοῦ ὅτι ἡμεῖς οὕτως καὶ καθὼς αὐτὸς Χριστοῦ blepete Ta kata prosōpon ei tis pepoithen heautō einai Christou touto logizesthō palin eph’ heautou hoti hēmeis houtōs kai kathōs autos Christou — NA/TR · 7

8

For even if I boast somewhat excessively about the authority the Lord gave us for building [you] up rather than… tearing you down…, vvv I will not be ashamed.

γὰρ τε ἐάν καυχήσωμαι τι περισσότερόν περὶ τῆς ἐξουσίας ἧς ὁ Κύριος ἔδωκεν ἡμῶν εἰς οἰκοδομὴν καὶ οὐκ εἰς καθαίρεσιν ὑμῶν οὐκ αἰσχυνθήσομαι gar te ean kauchēsōmai ti perissoteron peri tēs exousias hēs ho Kyrios edōken hēmōn eis oikodomēn kai ouk eis kathairesin hymōn ouk aischynthēsomai — NA/TR · 8

9

  • vvv I do not want to seem to be… [trying] to frighten you by [my] letters.

ἵνα μὴ δόξω ὡς ἂν ἐκφοβεῖν ὑμᾶς διὰ τῶν ἐπιστολῶν hina mē doxō hōs an ekphobein hymas dia tōn epistolōn — NA/TR · 9

10

For [some] say, “[His] letters [are] weighty and forceful, but his physical presence [is] unimpressive, and [his] speaking [is] of no account.

Ὅτι φησίν Αἱ ἐπιστολαὶ μέν Βαρεῖαι καὶ ἰσχυραί δὲ τοῦ σώματος ἡ παρουσία ἀσθενὴς καὶ ὁ λόγος ἐξουθενημένος Hoti phēsin Hai epistolai men Bareiai kai ischyrai de tou sōmatos hē parousia asthenēs kai ho logos exouthenēmenos — NA/TR · 10

11

  • Such [people] should consider that what we are in vvv vvv [our] letters when absent, [we will be]… in our actions when present.

ὁ τοιοῦτος λογιζέσθω τοῦτο ὅτι οἷοί ἐσμεν δι’ τῷ λόγῳ ἐπιστολῶν ἀπόντες τοιοῦτοι καὶ τῷ ἔργῳ παρόντες ho toioutos logizesthō touto hoti hoioi esmen di’ tō logō epistolōn apontes toioutoi kai tō ergō parontes — NA/TR · 11

12

  • We do not dare to classify or compare ourselves [with] some who commend themselves. [When] they measure themselves by themselves and compare themselves with themselves, vvv they show their ignorance.

γὰρ τολμῶμεν Οὐ ἐνκρῖναι ἢ συνκρῖναι ἑαυτούς τισιν τῶν συνιστανόντων ἑαυτοὺς ἀλλὰ αὐτοὶ μετροῦντες ἑαυτοὺς ἐν ἑαυτοῖς καὶ συνκρίνοντες ἑαυτοὺς ἑαυτοῖς οὐ συνιᾶσιν gar tolmōmen Ou enkrinai ē synkrinai heautous tisin tōn synistanontōn heautous alla autoi metrountes heautous en heautois kai synkrinontes heautous heautois ou syniasin — NA/TR · 12

13

We, however, vvv will not boast vvv vvv beyond our limits, but only within the field of influence… that God has assigned to us— a field that reaches even to you.

ἡμεῖς δὲ οὐκ καυχησόμεθα εἰς τὰ ἄμετρα ἀλλὰ κατὰ τὸ μέτρον τοῦ κανόνος οὗ ὁ Θεὸς ἐμέρισεν ἡμῖν μέτρου ἐφικέσθαι καὶ ἄχρι ὑμῶν hēmeis de ouk kauchēsometha eis ta ametra alla kata to metron tou kanonos hou ho Theos emerisen hēmin metrou ephikesthai kai achri hymōn — NA/TR · 13

14

  • vvv We are not overstepping our [bounds], as if vvv we had not come to you. Indeed -, we were the first to reach… you with the gospel of Christ.

γὰρ οὐ ὑπερεκτείνομεν ἑαυτούς ὡς μὴ ἐφικνούμενοι εἰς ὑμᾶς γὰρ καὶ ἐφθάσαμεν ἄχρι ὑμῶν ἐν τῷ εὐαγγελίῳ τοῦ Χριστοῦ gar ou hyperekteinomen heautous hōs mē ephiknoumenoi eis hymas gar kai ephthasamen achri hymōn en tō euangeliō tou Christou — NA/TR · 14

15

Neither do we boast vvv vvv beyond our limits in [the] labors of others. But vvv we hope that [as] your faith increases, our area of influence among you will greatly increase [ as well ]…,

οὐκ καυχώμενοι εἰς τὰ ἄμετρα ἐν κόποις ἀλλοτρίοις δὲ ἔχοντες ἐλπίδα ὑμῶν τῆς πίστεως αὐξανομένης ἡμῶν τὸν κανόνα ἐν ὑμῖν κατὰ μεγαλυνθῆναι εἰς περισσείαν ouk kauchōmenoi eis ta ametra en kopois allotriois de echontes elpida hymōn tēs pisteōs auxanomenēs hēmōn ton kanona en hymin kata megalynthēnai eis perisseian — NA/TR · 15

16

so that we can preach the gospel [in the regions] beyond you. vvv [Then] we will not be boasting in the [work] already done in another man’s territory.

εἰς εὐαγγελίσασθαι τὰ ὑπερέκεινα ὑμῶν οὐκ καυχήσασθαι ἐν τὰ ἕτοιμα εἰς ἀλλοτρίῳ κανόνι eis euangelisasthai ta hyperekeina hymōn ouk kauchēsasthai en ta hetoima eis allotriō kanoni — NA/TR · 16

17

Rather, “{Let} him who boasts boast in [the] Lord.”

δὲ Ὁ καυχώμενος καυχάσθω ἐν Κυρίῳ de Ho kauchōmenos kauchasthō en Kyriō — NA/TR · 17

18

For it is not the [one] who commends himself [who is] approved, but the one whom the Lord commends.

γὰρ ἐστιν οὐ ὁ συνιστάνων ἑαυτὸν ἐκεῖνός δόκιμος ἀλλὰ ὃν ὁ Κύριος συνίστησιν gar estin ou ho synistanōn heauton ekeinos dokimos alla hon ho Kyrios synistēsin — NA/TR · 18


← Chapter 9 | 2 Corinthians | Chapter 11 →